Träd med höstlöv i morgondimma vid soluppgång

Något jag aldrig kunde berätta

Jag har förmedlat Ljus i över 30 år. Men för min mamma kunde jag aldrig berätta om det.

Hon trodde inte på sådant. Om det fanns en Gud, menade hon, skulle världen inte se ut som den gör – med allt lidande, alla krig och allt annat. Gud var helt enkelt inget man kunde tala med henne om.

Ett meddelande innan beskedet kom

När mamma gick bort fick jag ett meddelande från henne. Så när sorgebudet kom visste jag redan att hon hade lämnat oss.

Ljus efter att själen lämnat kroppen

Mamma låg kvar i sin säng på övervåningen ett bra tag. Det gav mig möjlighet att vara ensam med henne och förmedla Ljus till huvudet, där kontaktpunkten för huvudsjälen finns.

Enligt läran finns ett vågband kvar mellan själen och den fysiska kroppen i några dagar efter döden. Därför går det bra att förmedla Ljus till kroppen även då – och man kan se hur det påverkar färgen i den dödes ansikte.

Ingen sorg – bara värme

Jag kunde sitta bredvid henne, smeka hennes kinder och önska henne lycka till i astralvärlden. Någon sorg kände jag inte. I stället fanns en känsla av henne som värmde i mitt hjärta, och jag tänkte:

Äntligen fick jag ge dig Ljus, Mamma.

Läs även Mötet på trottoaren – Ljus vid livets slut. Har du frågor om döden och vad som händer med själen efteråt? Ställ en fråga eller kontakta mig.

#

No responses yet

Lämna ett svar