”Det är något speciellt med dig”

Jag var ute och gick när en kvinna på trottoaren plötsligt reagerade när hon fick syn på mig. ”Det är något speciellt med dig”, sa hon.

Jag svarade att jag inte kände till något mer än att jag förmedlar Ljus. ”Det var det jag kände”, sa hon.

Sedan berättade hon att hon hade en väninna som var svårt sjuk och låg för döden på sjukhuset. ”Skulle du kunna ge henne Ljus?” frågade hon.

Ja, det kunde jag. Men jag undrade om det var i sin ordning för personalen på avdelningen. Det var inga problem, visste hon. Så vi bestämde att hon skulle följa med och visa mig vägen.

Femtio minuter om döden – och livet

På avdelningen fick jag vara ensam med henne på rummet. Jag gav henne Ljus i över femtio minuter, och vi samtalade om döden och allt som hör till.

Hon var helt inställd på att hon snart skulle lämna jordelivet. Vi kom överens om att den av oss som dör först ska försöka ta kontakt med den andra. Det tyckte hon var roligt.

Ett värdigt avslut

Efter att hon hade fått Ljus blev hon så pigg att hon orkade åka hem. Där fick hon det avslut på livet som hon önskade.

Hela familjen var så tacksam för att deras mamma fick ett så värdigt slut på jordelivet.

Fågeln – tillfällighet eller budskap?

Samma dag som hon jordfästes kom en fågel in till mig. Av vilken anledning vet jag inte.

Var det en tillfällighet – eller ett budskap?

Otur – eller rening?

Jag kan också berätta att dagen efter mitt besök på avdelningen blev all personal som hade varit i min närhet magsjuk. Var det bara otur – eller var det en rening?

Läs gärna mer om reningar i Utrensningar före andliga ceremonier och Utrensningar före gudomlig tjänst.

Har du tankar eller frågor om döden och det som händer efteråt? Ställ en fråga eller kontakta mig.